Egon Schiele

(1890-1918)

Egon Schiele föddes på en österrikisk järnvägsstation i staden Tullin 12 juni 1890. Schieles far, Adolf, var stationsföreståndare i Tulli, hade varit gift med modern Marie sedan 1879 och Egon var det femte barnet. En av hans systrar hade dött i ung ålder, och Schiele skulle få bäst relation till systern Gertrud som föddes 4 år efter honom. Gertrud satt modell för honom ända upp i vuxen ålder, även nakenstudier.

Sinnesförvirring

Eftersom det inte fanns någon lämplig skola i Tullin blev Schiele ivägskickad 1901. Först till Krems och sedan till Klosterneuberg där han gick på latinläroverket. Hemma i Tullin led hans far av sinnesförvirring och var tvungen att lämna tjänsten vid järnvägen vid 52 års ålder. 2 år senare flyttade hela familjen till Klosterneuberg där Egon studerade. Nu förvärrades faderns tillstånd. Bland annat brände Adolf familjens aktieinnehav i spisen och dukade bordet för låtsasvänner. Dessa vänner var familjen tvungna att bemöta med stor respekt.

Konstakademien och Gustav Klimt

Familjens ekonomi försämrades och fadren avled 1905. Nu blev Egons förmögne gudfar Leopold Czihaczek förmyndare för honom. Detta skulle i framtiden vara avgörande för Egon Schiles konstkarriär. Att Egon intresserade för konst var förargande för familjen. De försökte avvända honom från konsten och brände hans teckningar i spisen. Efter faderns död var modern fortfarande väldigt negativt isntälld på Egons konstambitioner. I ett brev till sin svåger skriver Schiele:

”Min mor är en väldigt underlig kvinna... Hon förstår mig inte det minsta och hon älskar mig inte mycket heller. Om hon hade haft kärlek eller förståelse för mig skulle hon vara beredd på att göra uppoffringar”.

Men i och med hans nya förmyndares stöd kunde Schiele börja på Konstakademin i Wien 1906. Schiele tyckte att undervisningen var ”torr”. Man målade bara efter antiken. Han började knyta kontakter utanför akademien på bland annat konstcaféer. En avgörande betydelse får den personliga kontakten med Gustav Klimt som han träffade på Café Museum 1907. Det gemensam intresset för den nakna kroppen och den mänskliga sexualiteten förde dem samman. Klimt trodde mycket på den 28 år yngre Schiele och erbjöd honom sitt stöd.

Klimt skaffade modeller, köpte material och knöt kontakter åt Schiele. Klimt betydde mycket för Schieles framgång och han inspirerades av honom. Detta går att se på bilden bredvid. Modellen är Egon Schieles syster Gertrude. Schiele lär ha sagt: ”Jag måste gå igenom Klimt för att finna mig själv”.

Sexualitet

1909 sker några stora förändingar i Schiels liv. Han hade tröttnat på den stela akademien i Wien och stod nu på egna ben – han var konstnär. Hans förmyndare hade tröttnat på hans bohemiska attityd så Schiele var nu tvungen att hitta på något för att försörja sig. Med likasinnade startade han ”Neukunstgruppe”, som bestod av unga konstnärer. De ställde bland annat ut tillsammans och vann uppmärksamhet.

1910 hade Schiele stilistiskt gått ifrån Klimt och skapat en egen stil. Kantiga linjer och konturer blev hans nya formspråk. Hans bilder började symbolisera sexualiteten som en mänsklig drift. Erotiska bilder utgör en viktig del av Schieles verk. Bilderna är ofta entydiga och grova. Schieles självporträtt som onanist var på den tiden väldigt obscen. Många av bilderna var otänkbara att ställa ut. Detta gjorde Schiele ändå och blev bestraffad 1912 för att ha ställt ut sådan frigjord erotisk konst offentligt.

Rättegången

Schieles sätt att måla fick allvarliga följder i staden Neulenbach 1912. Det var kännt att han målade pornografiska bilder och han hade många barn omkring sig. Detta väckte misstankar och ledde senare till att polisen beslagtog hundratals målningar och Schiele ställdes inför rätta bland annat för kidnappning och brott mot minderårig (osedlighet). Det är ingen som vet om Schiele antastade någon. Han klarade sig bra i rättegången och slapp undan med tre dagars arrets. Straffet för intimt umgänge med minderåriga kunde bestraffas med 5 till 20 års straffarbete. I fängelset målade Schiele 13 akvareller. En av dem heter ”Jag känner mig inte bestraffad, utan renad”. Här målade han också en serie självporträtt. Fängelsestraffet fick Schiele att känna att samhället runt om honom var oförstående och fientilg.

Nakenstudier

Bilden av den nakna människan är viktig i Egon Schieles konst. Hans förhållande med den unga Wally Neuzil och äktenskapet med Edith Harms och relationen med systern Gertrud, hjälpte Schieles nakensudier. Han var redan som ung fascinerad av den kvinnliga kroppen. På 1800-talet var det mycket vanligt med motiv av nakna kvinnokroppar. Men det som skiljer Schiele åt från tidigare verk är hans förfulningar av nakna kroppar. De är magra, kantiga och bleka människor som avbildas. Man får känslan att de är sjuka. De är stela och ansiktet är uttryckslöst. De utrålar inte vällust, utan snarare plåga. Med tanke på den tidens tabun och syn på människans sexualitet var Schiele en viktig konstnär. Han vågade bryta gränser och kände ingen skam.

Händer

Händer en en viktig del av bilden för Schiele. Em gest eller speciell fingerposition förändrar bildens karaktär stark. Ett kännetecken för Schiele är just konstiga fingerpositioner. Bilden nedan visar en favoritgest som han använde sig ofta av. Även på vissa fotografier sitter Schiele med ovanliha handpositioner. Detta uttrycker en gåtfull och expressiv sida hos Schiele. I verken ”Omfamning”, ”Döden och flickan”, ”Självporträtt med svart lerkärl” och ”Eremiterna” syns dessa handpositioner. Bilden nedan är ”Omfamning”.

Framgångsrika år

I början av 1913 såg det bra ut för Schiele såväl ekonomiskt som konstnärligt. Men i augusti 1914 bryter första världskriget ut, precis när han fått sig ett namn som konstnär. Med hjälp av konstintresserade överordnade blir hans militärtjänst lättare och Schiele kunde i begränsad omfattning fortsätta att måla. Under kriget målade Schiele många porträtt av bland annat krigsfångar.

Under de kommande åren skulle Schiele bli en viktig figur i den europeiska expressionismen. Han stod tillsammans med Klimt i centrum för konsten i Wien under krigsåren. Han startar grupper för musiker, författare och bildkonstnärer och anordnar utställningar.

Under en kort period i början av 1918, då Gustav Klimt dog, var Schiele den mest betydelsefulla konstnären i Österrike. En fruktansvärd epedemi som skördade fler dödsoffer än kriget härjade i Europa under denna tiden: Spanska Sjukan. 1918 insjuknade Schieles hustru och avled. Tre dagar senare dör Schiele själv. Innan paret gick bort hade Schiele inriktat sin konst på familjen, som verkade helig för honom. Spanska Sjukan satte stopp för familjeplanerna och för Schieles framtida betydelse för expressionismen i Europa i början av 1900-talet.